Om bara några veckor börjar ännu ett hockey-VM, turneringen som numer mest är en ölfest för mellan- och nordeuropeiska turister. I år ska den visst sändas i TV3.
Jag har ett komplicerat förhållande till ishockey. Självklart är det kul att ramla in på en match då och då. Och under vintern har jag haft förmånen att referera en helt bunt med matcher i SR Webb.
Men hockey berör mig inte. Det är för mycket snack runt hockey.
Så har det dock inte alltid varit.
På 70- och 80-talet var man grymt intresserad och VM och Canada Cup var en stor fest.
Sandströms mål mot Sovjet 1987 dök upp i Mästarnas Mästare igår, och då slog det mig ännu en gång. Tänk vad svensk hockey har mycket att tacka Leif Boork för.
Boork var en ung och lovande coach när han slog igenom med Hammarby. Gick sedan under omdiskuterade former till Djurgården dit han plockade med sig stjärnorna från Bajen.
Så blev det landslaget för Boork!
Det som är intressant med Leif Boork är att i väldigt många fall har lag som han verkat i nått stora framgångar bara något år efter att han lämnat.
Om det är huggormar eller andra idéer vet jag inte. Men några frön verkar han så.
För Tre Kronors del var det ju så att Leif Boork kastade om mycket. Plötsligt kom en tränare med helt nya idéer som faktiskt coachade laget och inte bara verkade nöjd för att få vara med. Populismen visade inget tålamod och efter ett misslyckat VM fick han sparken.
Men hans idéer levde kvar och decenniet som kom blev det bästa i svensk landslagshistoria.
Jag gillar Boork, och tycker han ska ha väldigt mycket cred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar