Klart det inte var med avsikt

I snart 24 timmar har det nu gapats om att det skulle varit utvisning för Skellefteå innan det avgörande målet igår. I den där situationen där benen far upp i luften på Styrman och SAIK får öppet mål.

Ursäkta mig, men tror ni verkligen att Skellefteåspelaren kan vara så inihelvete slug att han fixar till den där trippingen med avsikt, med stor risk för att bli utvisad för interference i sudden death.

Det är inte så märkligt att domarna missar den situationen, för när spelarna ramlar sådär är ju domarteamet förmodligen mest övetygade om att det är Styrman som brottar ner SAIK-spelaren, och man vill inte blåsa utvisning i sudden. Att SAIK-spelaren skulle vara skyldig är inte den första rektionen.

Så spar på gnället den här gången och använd logiken.

Sport avgörs inte bara på planen

Inför den sjunde och avgörande semifinalen mellan Luleå och Djurgården börjar det plötsligt rasa in anmälningar till disciplinnämnden för att lagen vill får motståndare avstängda.

Och lika säkert om att det sägs amen i kyrkan just vid den här tidpunkten börjar landets sportjournalister skriva krönikor om att "det ska avgöras på isen".

Löjligt, säger jag.

Det finns nästan inte tröttare klyscha än att man ska låta spelarna göra upp, eller att det just ska avgöras på planen eller isen.

Eller löjligt. Åsikten är helt okej om man inte nästa dag skriker om målkameror och elitlicenser.

Antingen har man ett regelverk eller också inte. Och finns det ett regelverk som säger att man kan anmäla folk till disciplinnämnden så är det givetvis fullständigt okej att göra det.

Att säga att det ska avgöras på isen blir lika fel som när domarna slutar döma i en tredje period för att spelarna ska få göra upp. En inställning som precis som vanligt bara gynnar den osportslige fuskaren.

Jag tycker snarare att det här stor humor och rätt så stor professionalitet när man försöker utamana regelverket.

Minns någon att Tre Kronor vann ett VM-guld 1987 efter att ärendet Sikora varit uppe i civil domstol mitt under pågående slutspel?

I bandy dopade sig Edsbyn ekonomiskt under flera år och plockade hem flera SM-guld. Spelet avgjordes inte bara på isen eftersom Edsbyn faktiskt fuskade sett till alla regler. Hade det varit fel av ett motståndarlag att anmäla det under pågående slutspel? Var det rätt att ett lag som byggde på brottslig verksamhet var bäst i Sverige?

2011 kan man inte längre hävda att spelet ska avgöras på isen!

Teknikaliteter hör spelet till.

Bäst när det gäller!

Ännu ett svenskt fiasko i Holmenkollen och de svenska tittarna sitter som fågelholkar och undrar vad som egentligen hände.

Vi som varit med i några år är dock inte speciellt förvånade. Det ser nämligen ut ungefär som det brukar.

Det som hände i Vancouver var ett lyckligt undantag i den svenska nutidshistorien vad gäller längdåkning.

För ska vi vara ärliga har vi inte haft en svensk världsåkare sedan Torgny Mogren la av i mitten av 90-talet. Och han var egentligen ingen superåkare heller. Det är faktiskt tomt på sådana sen Svan och Wassberg.

2011 vinner en kille som Daniel Richardsson det kanske mest onödiga loppet på en hel säsong, det som körs dagarna innan VM. Loppet där de flesta vilar, testar eller avstår.

2011 tar Sverige medalj i sprint. En gren som i övriga världen har samma dignitet som lagtävlingen i alpina VM eller mixedstafetten i skidskytte.

Så haussas de stackars svenska åkarna av medier och förståsigpåare, så tlll den milda grad att allt annat än två tre man på pallen framstår som en mega-sensation. Allt medan finnar, norrmän, ryssar och andra vet att vara bäst när det gäller.

Vi kan kalla det Lex Magdalena eller använda något annat namn på fenomenet.

Det räcker egentligen med att konstatera att svenskar och övriga världen värderar framgång olika.

I de allra flesta länder kommer mästerskapen först!

Är bara visst fusk farligt?

Nu är skid-VM igång i Holmenkollen och Marit Björgen gör renare hus än Johan Mühlegg skulle ha lyckats med om han hade fått fortsätta köra hela OS i Salt Lake City.

Björgen visar upp en lika omänsklig överlägsenhet som en gång Jarmila Kratochvilova på 800 meter eller Flo-Jo på 100 meter. Men viskas det ens om att Björgen kanske inte har 100% rent mjöl i påsen blir ångesten närmast total hos reportrarna. Alla, ja nästan alla, skyndar sig att skriva och säga att den astma-medicin som Björgen har dispens för inte gör henne till en bättre skidåkare.

"Hon får bara möjlighet att tävla på samma villkor som alla andra"!

Björgen satt för en tid sedan hos Jonas Karlsson i SVT och berättade vilken medicin hon tar. Och därmed lät sig alla nöjas.

Hade vi gjort samma sak om Johan Mühlegg berättat att han tar en viss sorts medicin? Kratochvilova?

Nöjde vi oss med att Caster Semenya sa att hon är tjej?

Att Rivaldo menade att han fick bollen i ansiktet?

Nej!

Vi anklagar fotbollsspelare för att vara fuskare och filmare. Vi skriker högt om spelare som försöker lura domaren. Om agenter som utnyttjar system och om pampar som betalar mutor. Alla är dom fuskare i idrottens heliga värld.

Men kommer någon och antyder att en idrottsman tar förbjudna preparat så blir det oroligt. Ingen ska pekas ut, man ska förutsätta att alla är ärliga och att stjärnorna har så mycket att förlora på att fuska.

Men ursäkta!

Hade inte den för dubbla stolar misstänkta fotbollsagenten massor att förlora? Har inte en fotbollsspelare som filmar inför 30 TV-kameror massor att förlora?

Men man försöker mygla i alla fall. I hopp om att ingen ska upptäcka något. Precis som de som gör nåt extra avdrag i deklarationen, den som kör mot rött mitt i natten eller den som stoppar något i fickan på ICA.

I skidspåret tränger sig löparna, byter spår, går upp och sänker farten när en kompis är loss, tacklar varandra och hittar på annan skit. Kort sagt ett ständigt tänjanade av reglerna. Och man hoppas att ingen ser.

Jag har ingen aning om vilka som eventuellt fuska under skid-VM i Norge, men jag vill behålla rätten att tro att säkert flera av toppåkarna har gjort det.

Mest av den anledningen att nästan alla människor småfuskar om de får chansen. Det kan vara en lapp i handen på tentan eller en tjuvtitt när man räknar i kurragömma.

Man får inte mer moral bara för att man vunnit en eller annan guldmedalj.

För mig är det tveksamt om man ska få dispens för en medicin som förbättrar ens prestationsförmåga. Det går inte att jämföra med att vissa får ha glasögon eller andra tekniska hjälpmedel.

Medicin är en gråzon som definitivt skapar mer frågetecken än utropstecken.

Och det borde inte vara värre att misstänka någon för att fuska med medicin, än att anklaga någon för att filma, skattefiffla eller muta.