I dagarna kommer Patrick Ekwall ut med en bok som tydligen innehåller lite av hans samlade verk. Givetvis har han fått offentlig skit och smygskit i lanseringen av boken. Ekwall har fått skit sen han dök upp i rutan för första gången nån gång för 20 år sedan.
Så jävla orättvist.
Jag är glad att Patrick Ekwall finns.
En outtröttlig journalist som ständigt levererar underhållning. Såna ska man inte slå på, såna ska man beundra.
Bara att orka hålla liv i en blogg i så många år som Ekwall gjort, och detta vid sidan av den vanlig produktionen som TV-reporter.
Dessutom är den jävligt rolig allt som oftast.
Det jag gillar mest med Ekwall är att han inte heller är snål med beröm till kollegor. Gör nån nåt bra får de läsa det i bloggen. Gör nån nåt dåligt håller han oftast tyst om det. Såvida det inte gäller någon av de "offentliga" striderna med Laul eller nån annan kändis. Men på den nivån strider tupparna med glimten i ögat. Oftast i alla fall.
Att han nu ger ut en bok är nog egentligen bara vad de flesta av oss skulle vilja göra. Vi som bloggar, skriver krönikor eller bara producerar nyheter. För inbilla mig inte att man inte vill att ens alster ska vara sparade. Även i cybertider. Vi är nog rätt många som har klippböcker eller pärmar med våra första hundra artiklar från någon lokaltidning.
Jag ska med glädje önska mig Ekwalls bok i julklapp och sen bläddra och flina under mellandagarna.
Jag tror den är bra.
Och är den inte det är det ändå väldigt bra att han gett ut den.
Heja Ekwall!
