EM i friidrott var en svensk succé. Och skapade mängder av problem för SOK. För nu rasar den sista uttagningsdebatten för fullt i spalterna. Skulle Jons få åka? Nossmy? Musse? Hela jäkla friidrottslandslaget kanske?
Svenskarna som inte var speciellt OS-aktuella kom toppade till EM och presterade riktigt bra. Men lugn i stormen eller stilla i båten eller vad vi ska säga.
Först och främst var det sämre konkurrens än vanligt i Helsingfors. Därav en del bra placeringar. Bättre än vad de skulle varit normalt.
Nu kan man invända och säga att det också gjordes mätbara resultat i teknikgrenarna. Och visst är det så. Men vi ska ha klart för oss att nivån i London kommer att öka med säg 5-10% vad gäller vinnar- och kvallängder och höjder och tider.
Dessutom ska de nyligen formtoppade svenskarna lyckas nå samma nivå igen. Hur nu det ska gå till en månad senare. Formtopp är liksom inget man köper på Jula eller Ellos.
Friidrott är väldigt konkret och mätbart. Det gör att man också kan få till en lyckträff. I min värld ska man hålla en hög nivå under en längre tid för att vara aktuell för OS. Eller i alla fall för att argumentera för sin egen plats där.
Det kanske inte riktigt alla har gjort.
