Hittade en enormt intressant artikel i Guardian som handlar om Wadas syn på nikotin.
Doping nicotine drugs
Som jag tolkar det ligger ett förbud mot nikotin inom idrotten inte speciellt långt fram i tiden. Det blev inget förbud för 2012, men ämnet diskuteras allt mer frekvent inom Wada.
Nu tror jag att Wada, och artikelförfattaren, i första hand riktar in sig på nikotinbruk som görs i direkt syfte att påverka prestationen. Inte en cigarrett efter middagen då och då.
Men bruket av snus är förmodligen inte särskilt känt i Storbritannien eller bland Wadas utomnordiska experter.
Men det skrivs ju också om rökfri tobak och hur den används, och att det anses som att den kan vara prestationshöjande. Och visst verkar snus lugnande på nerverna?
Så hur skulle det gå för svenska idrottare om snus åkte upp på dopningslistan?
Tänk så många artiklar vi läst om diverse NHL-svenskar som alltid ska ha snus och kaviar när gäster kommer över.
Det här kan bli en riktigt riktigt stor grej, tror jag.
torsdag 22 september 2011
Khan du inte lagen Khennet?
Häromdagen spelades en match i Turkiet där bara kvinnor och barn fick vara åskådare. Ett resultat av tidigare oroligheter runt klubben Fenerbahce. Evenemanget fick givetvis enorm medial uppmärksamhet, och över världen spreds bilder och skrevs texter.
En som nappade direkt, låt vara tillfrågad av Sveriges Radio, var Svenska fotbollförbundets disciplinnämnds ordförande Khennet Tallinger som i ett mycket märkligt uttalande hävdar att det skulle vara intressant och trevligt att testa samma sak i Sverige.
http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.2567543/oppnar-for-att-porta-man-aven-i-sverige
Man blev rädd av att läsa om experimentet redan från början.
Så vitt jag vet är Khennet Tallinger juristutbildad, kanske till och med med examen. Därför skrämmer det ändå mer att en hög företrädare för en av samhällets största aktiviteter, fotbollen, kommer med ett sådant utspel.
Hört talas om diskrimineringslagen Khennet?
Om inte så här är ett utdrag:
Lagen är tvingande
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
En som nappade direkt, låt vara tillfrågad av Sveriges Radio, var Svenska fotbollförbundets disciplinnämnds ordförande Khennet Tallinger som i ett mycket märkligt uttalande hävdar att det skulle vara intressant och trevligt att testa samma sak i Sverige.
http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.2567543/oppnar-for-att-porta-man-aven-i-sverige
Man blev rädd av att läsa om experimentet redan från början.
Så vitt jag vet är Khennet Tallinger juristutbildad, kanske till och med med examen. Därför skrämmer det ändå mer att en hög företrädare för en av samhällets största aktiviteter, fotbollen, kommer med ett sådant utspel.
Hört talas om diskrimineringslagen Khennet?
Om inte så här är ett utdrag:
Lagen är tvingande
3 § Ett avtal som inskränker någons rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag är utan verkan i den delen.
Diskriminering
4 § I denna lag avses med diskriminering 1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
fredag 16 september 2011
Den laddade frågan om damfotboll
Så rasar debatten för tusende gången. Är det inte Arne Hegerfors så är det Jan Guillou. Och är det inte Hedvig Lindahl så är det Alva Nilsson. Och alltid alltid alltid ska det bråkas. Och nästan alltid ska det missförstås.
Jag tänker inte försvara Guillou eller Hegerfors, och jag tänker inte angripa Alva Nilsson. Men jag tänker hävda att de som vill förändra damfotbollen på många sätt har rätt. Men de använder fel argument.
Givetvis ska man inte förändra damfotbollen för att den ska jämföras med killarnas. Den ska förändras för att tjejerna ska bli ännu bättre på att spela fotboll.
Fysiska förutsättningar...det argumentet har ni hört till leda. Men det tål att upprepas att svenska män är runt 180 i medellängd och svenska kvinnor runt 168. Och då tillhör vi de långa folken i världen.
Det säger sig självt att 11 spelare med längd runt 180-185 har lättare att täcka och utnyttja ytor på en plan som mäter 110x65 meter.
Tjejerna som spelar på elitnivå är givetvis så duktiga att de klarar det ändå. Men då snackar vi om det fåtal som nästan kan leva på sin sport och som tränar ett eller två pass om dagen. Kommer man ner på bara lite lägre nivå så ser man problemen med att herr- och damfotboll spelas på exakt samma villkor. Med lika stora planer och mål. Samt lika stora bollar.
Det är alltid känsligt att som man ge sig in i den här debatten. Väger man sen mer än 100 kilo och är över 40 år ligger man pyrt till redan från start. Men jag tar chansen ändå. Jag har sett så mycket damfotboll i mina dagar att jag anser att jag vet en del om vad jag pratar om.
Jag dömde fotboll i mer än fem år i mitten av 80-talet. Både killar och tjejer. Jag har jobbat som reporter på lokaltidning i mer än tio år och har sett massor av både träningar och matcher. Jag har haft ett hjärta för ett allsvenskt lag som fått mig att se tiotalet matcher minst per säsong som åskådare och jag har som frilansade radioreporter då och då kommenterat damfotboll.
För några veckor sedan såg jag en mittenmatch i division 2 mellan Telge United FF och Borens IK. Tjejerna är grymma med bollen. Bjuder på tillslag och finter som man själv inte var i närheten av som juniorspelare en gång i tiden. Men, de är förtvivlat små. Inte många var över 1 och 65 på den planen. Och det gör att den fotboll man får se blir väldigt begränsad.
Nästan allt spel utspelar sig på mitten av planen eftersom det är för jobbigt att få med sig hela laget upp i ett anfall, precis som det är för ungdomsspelare på både kill- och tjejsidan.
I ungdomsfotbollen spelar man sjumanna upp till 13-årsåldern och man har olika lång speltid beroende på hur gammal man är. Ingen ser något konstigt i det. De fysiska förutsättningarna är olika.
Samma slutsats har man kommit fram till inom mängder av idrotter. Tjejer springer 400 häck på lägre häckar än män eftersom de oftast är kortare. Tjejer får inte tackla i ishockey eftersom man spelar med lirare mellan 14 och 45 år i samma serie.
Där har vi regler!
Så har vi spelutveckling i andra sporter som att väldigt få tjejer kan dunka i basket.
Där har vi anpassning.
Det skulle inte på något sätt vara skadligt för damfotbollen att anpassa sig efter de fysiska förutsättningarna om man bara gav fan i att jämföra sig med männen.
För mycket av debatten handlar i dag om att man inte ska jämföra kvinnor och män. Ändå är det just fotbollstjejerna på elitnivå som närmast desperat jämför sig med män hela tiden. Och det är det som gör det så känsligt att ändra något i sporten.
Damfotboll på nivåerna under elit skulle bli så oerhört mycket bättre om man krympte planen och målen en del. Där har Jan Guillou rätt även om han har fel i mycket annat.
Om elittjejerna kunde offra sig och ta den förändringen skulle tiotusentals andra tjejer få betydligt bättre behållning av sin sport. Det är jag fullkomligt övertygad om. Och det finns ingen som helst prestige i det, snarare tvärtom.
I längden skulle detta utveckla hela sporten och förmodligen leda till ännu bättre publiksiffror i framtiden.
Regler och förutsättningar har ändrats i många sporter genom historien. Och de är lika roliga att titta på i dag. Tyngdpunkten i spjut har ändrats, hajdräkter har tillåtits och förbjudits i simning och offsideregler har ändrats i både fotboll och ishockey.
Jag tänker inte försvara Guillou eller Hegerfors, och jag tänker inte angripa Alva Nilsson. Men jag tänker hävda att de som vill förändra damfotbollen på många sätt har rätt. Men de använder fel argument.
Givetvis ska man inte förändra damfotbollen för att den ska jämföras med killarnas. Den ska förändras för att tjejerna ska bli ännu bättre på att spela fotboll.
Fysiska förutsättningar...det argumentet har ni hört till leda. Men det tål att upprepas att svenska män är runt 180 i medellängd och svenska kvinnor runt 168. Och då tillhör vi de långa folken i världen.
Det säger sig självt att 11 spelare med längd runt 180-185 har lättare att täcka och utnyttja ytor på en plan som mäter 110x65 meter.
Tjejerna som spelar på elitnivå är givetvis så duktiga att de klarar det ändå. Men då snackar vi om det fåtal som nästan kan leva på sin sport och som tränar ett eller två pass om dagen. Kommer man ner på bara lite lägre nivå så ser man problemen med att herr- och damfotboll spelas på exakt samma villkor. Med lika stora planer och mål. Samt lika stora bollar.
Det är alltid känsligt att som man ge sig in i den här debatten. Väger man sen mer än 100 kilo och är över 40 år ligger man pyrt till redan från start. Men jag tar chansen ändå. Jag har sett så mycket damfotboll i mina dagar att jag anser att jag vet en del om vad jag pratar om.
Jag dömde fotboll i mer än fem år i mitten av 80-talet. Både killar och tjejer. Jag har jobbat som reporter på lokaltidning i mer än tio år och har sett massor av både träningar och matcher. Jag har haft ett hjärta för ett allsvenskt lag som fått mig att se tiotalet matcher minst per säsong som åskådare och jag har som frilansade radioreporter då och då kommenterat damfotboll.
För några veckor sedan såg jag en mittenmatch i division 2 mellan Telge United FF och Borens IK. Tjejerna är grymma med bollen. Bjuder på tillslag och finter som man själv inte var i närheten av som juniorspelare en gång i tiden. Men, de är förtvivlat små. Inte många var över 1 och 65 på den planen. Och det gör att den fotboll man får se blir väldigt begränsad.
Nästan allt spel utspelar sig på mitten av planen eftersom det är för jobbigt att få med sig hela laget upp i ett anfall, precis som det är för ungdomsspelare på både kill- och tjejsidan.
I ungdomsfotbollen spelar man sjumanna upp till 13-årsåldern och man har olika lång speltid beroende på hur gammal man är. Ingen ser något konstigt i det. De fysiska förutsättningarna är olika.
Samma slutsats har man kommit fram till inom mängder av idrotter. Tjejer springer 400 häck på lägre häckar än män eftersom de oftast är kortare. Tjejer får inte tackla i ishockey eftersom man spelar med lirare mellan 14 och 45 år i samma serie.
Där har vi regler!
Så har vi spelutveckling i andra sporter som att väldigt få tjejer kan dunka i basket.
Där har vi anpassning.
Det skulle inte på något sätt vara skadligt för damfotbollen att anpassa sig efter de fysiska förutsättningarna om man bara gav fan i att jämföra sig med männen.
För mycket av debatten handlar i dag om att man inte ska jämföra kvinnor och män. Ändå är det just fotbollstjejerna på elitnivå som närmast desperat jämför sig med män hela tiden. Och det är det som gör det så känsligt att ändra något i sporten.
Damfotboll på nivåerna under elit skulle bli så oerhört mycket bättre om man krympte planen och målen en del. Där har Jan Guillou rätt även om han har fel i mycket annat.
Om elittjejerna kunde offra sig och ta den förändringen skulle tiotusentals andra tjejer få betydligt bättre behållning av sin sport. Det är jag fullkomligt övertygad om. Och det finns ingen som helst prestige i det, snarare tvärtom.
I längden skulle detta utveckla hela sporten och förmodligen leda till ännu bättre publiksiffror i framtiden.
Regler och förutsättningar har ändrats i många sporter genom historien. Och de är lika roliga att titta på i dag. Tyngdpunkten i spjut har ändrats, hajdräkter har tillåtits och förbjudits i simning och offsideregler har ändrats i både fotboll och ishockey.
torsdag 15 september 2011
torsdag 8 september 2011
Därför måste man spela från 0-0
Det lutar åt omspel mellan Malmö och Djurgården. Om inte Malmö vinner gillande för sin överklagan. Nu höjs röster för att Malmö ska få leda matchen och att man ska spela från 11 minuten. Det ska man såklart inte.
Visst, det kan kännas orättvist att börja från 0-0 men sån är idrotten. Rättvisan i det här fallet ligger inte på planen utan utanför i juridiken. Sen kan man tycka att domslutet var fel. Det tycker jag. Men är det nu fattat så lirar man om man matchen helt och hållet.
För att:
* Sen matchen spelades har spelare både värvats och sålts. Ska man ta hem de som var med i den avbrutna matchen och låta köpta spelare inte vara med?
* Många faktorer påverkar en match resultat. Att det stod 1-0 till Malmö när det bröts var ju frukten av en hel del grejer, Tänk om det var ösregn den kvällen och det ledde till målet. Ska vi hitta en kväll när det regnar och spela då?
* Om det stått 5-0 och varit 77:e minuten. Skulle vi lirat i 13 minuter och börjat vid 5-0?
* Om det var en skada i minut 7, alltså före målet, som drog ut på tiden fem minuter. Ska vi då spela om från minut 11 med fem minuters tillägg på första halvlek?
* Om någon blivit utvisad eller varnad i samband med målet och avbrottet. Ska han vara utvisad eller varnad även vid omspel. Om den spelaren lämnat klubben, ska någon annan vara utvisad eller varnad då?
Man kan inte återskapa förutsättningarna för en match, och alltså måste man börja om helt och hållet. Hur moraliskt fel det än är.
Sen kan förstås Djurgården vara sportsliga och göra självmål i elfte minuten. Men då blir nog den spelaren varnad!
Visst, det kan kännas orättvist att börja från 0-0 men sån är idrotten. Rättvisan i det här fallet ligger inte på planen utan utanför i juridiken. Sen kan man tycka att domslutet var fel. Det tycker jag. Men är det nu fattat så lirar man om man matchen helt och hållet.
För att:
* Sen matchen spelades har spelare både värvats och sålts. Ska man ta hem de som var med i den avbrutna matchen och låta köpta spelare inte vara med?
* Många faktorer påverkar en match resultat. Att det stod 1-0 till Malmö när det bröts var ju frukten av en hel del grejer, Tänk om det var ösregn den kvällen och det ledde till målet. Ska vi hitta en kväll när det regnar och spela då?
* Om det stått 5-0 och varit 77:e minuten. Skulle vi lirat i 13 minuter och börjat vid 5-0?
* Om det var en skada i minut 7, alltså före målet, som drog ut på tiden fem minuter. Ska vi då spela om från minut 11 med fem minuters tillägg på första halvlek?
* Om någon blivit utvisad eller varnad i samband med målet och avbrottet. Ska han vara utvisad eller varnad även vid omspel. Om den spelaren lämnat klubben, ska någon annan vara utvisad eller varnad då?
Man kan inte återskapa förutsättningarna för en match, och alltså måste man börja om helt och hållet. Hur moraliskt fel det än är.
Sen kan förstås Djurgården vara sportsliga och göra självmål i elfte minuten. Men då blir nog den spelaren varnad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)