När jag var en gröngöling i sportjournalistbranschen och gjorde min praktik på Radiosporten fick man lära sig en sak nästan först av allt.
Det är inte okej med telefonintervjuer.
Nu gäller andra regler i medievärlden.
Vecka ut och vecka in plågas man av telefonintervjuer med varierande uselt ljud. Det rings och rings och rings. Och ingen verkar bry sig.
Nu har ett nytt gissel dykt upp i TV-sändningarna. Skype-intervjuer.
För 20 år sedan hade programledaren tvingats be om ursäkt för den usla bild- och ljudkvalitén om man sänt nånting liknande. Nu hyllas greppet.
Jag tycker det är obegripligt.
Okej om man får bild och ljud från någonting häpnadsväckande. Som en olycka i rally filmad med videokamera, eller en telefonare med någon som nyss satt ett världsrekord långt borta.
Men när man ringer upp folk för att kolla formen eller bara snacka lite allmänt, då är det verkligen inte bra. Det är till och med bättre att avstå.
Och då har vi inte ens talat om "twitter-citat".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar