Missa inte chansen ridsporten

Rolf-Göran Bengtsson, denne gigant bland giganter!

Eller?

Efter att Rolf-Göran fått Jerringepriset i måndags skämtades det ganska friskt i diverse spalter och krönikor om RGB och hans utmärkelse. Det skulle man inte ha gjort. För ridsportens folk har ingen humor. I alla fall inte de som nu till höger och vänster angriper sportjournalister för att de skrivit något skojigt.

Jag tror mig kunna garantera att väldigt få sportjournalister på något sätt ser ned på ridsporten som företeelse. Man imponeras av alla dessa unga (och gamla) som lägger ned sina själar i diverse stall över landet. Man beundrar skickligheten i att kunna rida och hoppa, rida och dressera eller sitta i sulkyn bakom en travhäst. Inte tu tal om annat.

Men hästhoppning på yttersta elitnivå får faktiskt finna sig i att man skojar med den. Det är ett underklassperspektiv som visar sig. För låt oss inte förneka att de tyskar, brassar och amerikaner som dominerar i världstoppen till 95% kommer från rika familjer. Även RGB bor på ett slott.

Ridsporten fick en unik chans att knuffa fram sina positioner i samband med galan. RGB tog den med ett känslofyllt (om än väl långt) tal. Nu håller en massa rättrådiga istället på och fördärvar den chansen genom sina olika inlägg.

Utan att förstå att de flesta av oss skrattar med er. inte åt er.

Jag minns mycket väl hur spännande det var vid OS i Peking när RGB red om guldet. Jag kan njuta av en världscuptävling i TV. Men jag är väldigt dålig på att värdera hästhoppning trots snart 20 år som sportreporter. Jag kopplar inte automatiskt om RGB gjort en bra insats när han vunnit en 140-hoppning i Geneve.

Hästhoppning är svårt. Därför är vi journalister ofta avvaktande. Men inte tusan är det någon som hånar RGB på riktigt. Man gör det med lite värme. Som man gör med många andra sportstjärnor. Som med Zlatans kontaktannons, Per Elofssons "bryt ihop och kom igen" och andra exempel.

Ta det inte så allvarligt. Det är ändå bara sport.