"Fabio"

Det finns alltid detaljer som man kan fördjupa sig i i timmar. I alla fall om man är kille. Det kan vara en textrad i en rocklåt, en formulering i en favoritbok eller som i det här fallet ett moment i en dramatisk match.

Ni har själva sett själva huvudscenen ett antal gånger. Men jag svär på att de flesta av er missat det vackraste ögonblicket.

Jag pratar om straffläggningen mellan Italien och Frankrike 2006. Och huvudfiguren Andrea Pirlo.

Många vill kanske ha Buffon till nyckelperson, eller den självskrivne Fabio Grosso. Nonsens, säger jag. Det är Pirlos uttryck som skapar hela den italienska triumfen.

Han sätter den första straffen och sedan får vi följa hans ansikte under de nästkommande omgångarna där han står lutad över Fabio Cannavaros axlar.

Han knyter sina händer, han rynkar sin panna och man ser hur fantastiskt gärna han vill vinna den här matchen. Hur hans mål ska räknas in som ett av de betydande för Italiens revansch på Frankrike.

Italien går upp till 4-3 och det är dags för Grosso. Sent i den här filmen, på en av repriserna, zoomas Pirlos ansikte in, och man ser på läpprörelsena hur han viskar för sig själv:

- Fabio!

Det är en uppmaning likaväl som en förhoppning.

Och tydligen går budskapet fram till Grosso som säkert trycker in den avgörande straffen bakom Barthez.

Gå in på länken, antingen följer du hela dramat eller snabbspolar, och kika från 8.0. Kolla Pirlos läppar (8.09), och kolla sen hur han ger sig iväg på en egen liten löpning. Bara en liten segersekund i en egen värld, sen är han ett med hela Italien.

Det är så vackert!


Länken till det vackra